Terapikolonier vilar på den snart 90 år långa tradition inom vilken gruppverksamheten vuxit fram och utvecklats.
1934 bildades ”Skollovsföreningen för psykiskt ömtåliga barn” på initiativ av anställda vid den nyöppnade rådgivningsbyrån i Stockholms Stad. Föreningens uppgift var att bedriva läger- eller koloniverksamhet för Rådgivningsbyråns barn.
1963 bytte föreningen namn till ”Stockholms Terapikolonier” och 1973 tog landstinget över verksamheten.
Redan 1935 hittade koloniverksamheten hem till Kymendö och började hyra den stora vita skärgårdskåk man fortfarande huserar i. Under de första tjugo åren bestod barngrupperna av ett 25-tal pojkar i åldrarna åtta till tolv år.
1950 sänkte man barnantalet till 20 barn per grupp. Perioderna var 6 till 8 veckor långa och barnen kunde återkomma till kolonin upp till 5 somrar i följd. Personalen var 5 eller 6 till antalet, i regel lärare och skolsköterskor, ofta olika från år till år.
1950 köpte föreningen Slandroms f.d. färgeri vid Storsjön i Jämtland som komplement till Kymendö, och man fick två gårdar att ta emot barn vid. I början av femtiotalet blev det allt tydligare att det krävdes mer och andra kunskaper och erfarenheter hos personalen för att genomföra verksamheten på ett tillfredsställande sätt.
1954 engagerades därför Gertrud Olsson, som hade börjat arbeta med terapigrupper inom PBU. Tillsammans med Lars Höjer, sedermera grundare av och rektor för PBU:s terapiskolor, utformade hon grunden för koloniernas miljöterapeutiska verksamhet. De idéer och förhållningssätt som de utvecklade har varit så bärkraftiga att de år efter år har kunnat förmedlas till – och väckt något hos – nya kollomedarbetare. Deras grundsyn genomsyrar fortfarande det behandlingsarbete som utförs.
Efter hand under femtiotalet tillkom fler PBU-anställda och ganska snart utgjordes kolonipersonalen till största delen av personer med kvalificerad behandlingsutbildning eller på väg att skaffa sig sådan. Så småningom ställdes krav på att alla barn skulle vara fast anknutna till PBU och att familjen efter sommaren fortsatte sin kontakt med PBU i någon form. Perioderna var på den här tiden 6 till 8 veckor långa, men det kom att ifrågasättas alltmer.
Det visade sig vara svårt att få kvalificerad personal som återkommande kunde arbeta hela somrarna. Allt fler föräldrar ville också ha hand om sina barn större del av sommaren. 1960 ändrades därför perioderna till fyra till fem veckor, och man införde istället flera perioder. Samtidigt skar man ner barnantalet i grupperna till omkring 15 barn per period.
1963 påbörjades förhyrningen av Södervikens koloni på Ornö, tvärs över sundet från Kymendö. Verksamheten där bedrevs helt av PBU, de två andra kolonierna hörde fortfarande till föreningen ”Stockholms terapikolonier”, men redan från start var samarbetet mycket stort. Man hade t ex gemensam barnuttagning. 1973 tog Stockholms läns landsting över hela verksamheten och vistelsen blev därmed avgiftsfri.
Inriktningen på de olika kolonierna var under 60- och 70-talen lite olika. Kymendö var en mer renodlad ”terapikoloni”, dit kom barn i behov av just terapi.
Slandrom var en ”aktivitetskoloni”, dit kom barn med större behov av gränssättning och ångestdämpande aktiviteter. Söderviken fungerade lite om en ”experimentkoloni” där nya koloniformer som korttidskoloni, tonårskoloni, familjekoloni m.m. provats och ibland etablerats. Denna klara uppdelning mellan de olika kolloställena finns inte alls idag.
I verksamhetens historia finns också ett inslag av dagkoloniverksamhet. 1975 tog man över PBU:s terapiskolors sommarverksamhet i Johannelunds terapiskolas lokaler. Här arbetade man med barn som inte klarade av att vara hemifrån så lång tid som en dygnet-runt-kollovistelse erfordrade. Verksamheten lades ned 1990 eftersom antalet ansökningar till dagkolonin minskat då man infört en period som endast var två veckor lång.
År 1976 fastslogs antalet barn per grupp till 12 respektive 8 och personaltätheten till en vuxen per 2 barn. Alla grupper eftersträvade att ha såväl pojkar om flickor, men då det ansöktes om koloniplats för betydligt fler pojkar, var det svårt att åstadkomma blandade grupper vid alla kolonier.
1992 fick man ge upp den omtyckta kollogården vid Storsjön, avståndet och svårigheten för föräldrar att komma och hälsa på under perioderna gjorde att verksamheten flyttades från Slandrom till Runtuna utanför Nyköping.
1972 tog Jacqueline Cederström över som chef efter Gertrud Olsson. Efter en översyn i början av nittiotalet gavs möjlighet till att organisera ledningsarbetet och administrationen runt somrarnas verksamhet på ett rimligare sätt. Detta medförde avsevärt förbättrade möjligheter till framförhållning och professionalism året om. Nittiotalets sista år präglades, på initiativ av ledningen, av ett alltmer systematiskt forsknings- och metodutvecklingsarbete. Mycket arbete har också lagts ner på dokumentation av verksamheten och ett ökat kunskapsutbyte mellan de olika perioderna.
Under seklets sista decennium har verksamheten både firat sitt 60-års jubileum med ett hejdundrande KOLLOSEUM och tvingats att tillfälligt under verksamhetsåret 1996 skära ner på verksamheten i samband med besparingar inom hela PBU. Detta år förlorade terapikolonierna också sina syskonverksamheter; PBU:s dagbehandlingsavdelningar och terapiskolor, då det fattades beslut om att inte längre driva dem i landstingets regi. Därmed blev verksamheten ensam som miljöterapeutiskt komplement till den ordinarie behandlingen inom PBU.
Hösten 2000 beslutade BUP:s ledning att lägga ner verksamheten, och sommaren 2001 kom det för första gången på 67 år inga barn till Kymendö koloni.
Sommaren 2002 var dock verksamheten igång igen, nu driven av ett aktiebolag som startats av f.d. kollopersonal. Terapikolonier AB hade ett flerårigt avtal med landstinget i Stockholms län om att erbjuda terapikoloniverksamhet som ett komplement till behandlingsutbudet på länets alla BUP-mottagningar.
Hösten 2003 slöts ett treårigt ramavtal med Stockholms stad. Avtalet gör det lättare för förvaltningarna i de olika stadsdelarna att utnyttja Terapikoloniers tjänster som ett komplement till de öppenvårdsinsatser som görs idag. Målsättningen är att ännu fler barn skall erbjudas denna möjlighet, också barn som bor i andra landsting eller som har sin behandlings- eller stödkontakt i andra kommuner.
Snart kommer mer om t ex:
Helgkollo
Del av Magelungen
NyOrk o Familjeläger